söndag 17 januari 2010

Ett nördigt försvarstal

När vardagen är grå och gruset från de snöslaskiga gatorna fastnar i skosulorna, är det skönt att komma hem till sina favoritintressen. När man har knutar av snåriga känslor att tampas med och när oron gnager, då finns det en kär vän man alltid kan vända sig till. Jag talar om den inre nörden. Nörden, som man förr kanske skämdes lite för, är alltid snäll mot dig. Den vill dig väl, är ständigt nyfiken och famför allt: den ger dig så mycket kärlek. Det enda den kräver tillbaka är att få ta plats. Så länge den får det är det en underbar symbios.



En bild som gör min inre nörd glad



Jag lärde känna min inre nörd tidigt, men det var först för några år sedan jag verkligen anammade den, och stod för den. Kanske har det med självförtroendet att göra. Man skäms lite för sina nördiga intressen och kunskaper. Men jag insåg att jag i och med ignorerandet av min inre nörd, kvävde en liten del av mig. Tragiskt men sant.

Vissa nördiga kunskaper ger mer status än andra, och gör att man skäms lite för sina egna nörderier. Men gör inte det! Det betyder inte att just din eller min inre nörd är värd mindre. Allas inre nördar är värda kärlek och omtanke. De berikar våra liv och gör att vi kan se den ibland så krassa verkligheten ur andra perspektiv.


2 kommentarer: