Död eller dead, det är frågan

Tisdagens Nya Vågen, det eminenta kultur-diskussionsprogrammet i P1, bjöd på en intressant diskussion om översättning av litteratur. Tydligen blir upplagorna för översatt engelsk litteratur allt mindre, och allt färre anglosaxiska författare ges ut på svenska, eftersom det är så många läsare numera som väljer att läsa på originalspråk.


Det som var så intressant med programmet var att jag verkligen började fundera på det här med att läsa böcker på originalspråk. Alltså, är det verkligen så värt det, alla gånger? Förläggaren Svante Weyler sa i programmet att "det finns en nationell självöverskattning när det gäller engelskakunskaper i Sverige", och att om man som svensk läser en kvalificerad (vad nu det är..) roman på engelska så missar man precis det som är bra, för att det är i de språkliga nyanserna kvalitén ligger. Det kanske är att hårdra det lite, man kan ju inte utgå ifrån att alla som läser engelska romaner på originalspråk har exakt samma nivå på sina språkkunskaper. Dessutom kan ju en anledning vara att man vill förkovra sig i engelska, just för att lära sig mer. Men Weylers lite väl hårdragna citat, och den övriga diskussionen, fick mig ändå att fundera.
Även om man har goda kunskaper i språket, så är det ju ett faktum att man missar en hel del av läsförståelsen, med just nyanser och dylikt, när man läser på engelska.

Efter att ha lyssnat på Nya Vågen studerade jag min att läsa-bokhylla i sovrummet, där jag har mina böcker som står på tur att bli lästa. Och såg att 6 av 14 böcker är på engelska (en är faktiskt på spanska, men där är anledningen rätt och slätt att öva språkkunskaperna). En av dem, Siri Hustvedts What I loved, är halvläst, och anledningen till att jag ännu inte läst färdigt den är till stor del att den är oöversatt, och att det kändes som jag missade för mycket när jag läste. Två av böckerna är sci fi-böcker, den ena, Foreigner av C.J. Cherryh, har jag börjat läsa, men lagt ner för tillfället, då jag uppehölls allt för mycket vid att försöka förstå ord som vector, miner-pilot, pusher-craft och station-dweller. När jag studerade min hylla kände jag mig plötsligt skeptiskt inställd till mina egna motiv att läsa på engelska, och plockade upp en bok på svenska istället, eftersom jag var sugen på en läsupplevelse där jag verkligen förstår alla ord...

Därmed inte sagt att det aldrig finns någon vits med att läsa på originalspråk, det gör det ju såklart.



Och några exempel på böcker som jag tycker det finns stor anledning att läsa på just engelska är böcker som Twilight-serien av Stephenie Meyer, och Southern Vampire Mysteries-serien av Charlaine Harris. Det är böcker med ett ganska enkelt språk, där handlingen är tydlig och drivs framåt av händelser. Jag misstänker dessutom att de skulle kännas ostigare om jag läste dem på svenska, vilket såklart är ett oerhört fånigt sätt att gömma sig bakom skämskudden på (eftersom jag ju verkligen gillar de här böckerna, särskilt Southern Vampire Mysteries). En ytterligare anledning när det gäller Southern Vampire Mysteries-böckerna är att de svenska utgåvor som finns av de två första böckerna i serien verkar vara katastrofalt dåligt översatta.

Jag misstänker att den här typen av litteratur, ofta med sci fi och fantasy-inslag, inte direkt är något som förlagen prioriterar att göra engagerade översättningar av. Och det är ju just då man faktiskt måste läsa på originalspråk!