Nyss lyssnat #5: St Andreas

Visst ser de trevliga ut? Nuförtiden har de dessutom ytterligare två troligtvis trevliga medlemmar: Niclas Sjöbeck och Simon Linter, men jag hittade inga bilder med dem... och någon kamera hade jag inte med mig på spelningen.

Igår kväll blev jag väldigt glad. Anledningen var att jag råkade hamna på en spelning med St Andreas, ett band som tills dess gått mig förbi. Själva spelningen var knappast särskilt bra - en sträng gick av, publiken var tunnsådd - men musiken var utmärkt. Mycket välskrivna svenska texter, läskande retroinslag och två symbiotiska sångröster fick mig att längta sjukt mycket efter ett skivsläpp. För att inte tala om melodierna, som var bättre än det mesta som kommer ur det här landet nuförtiden, åtminstone i relation till anspråkslösheten i bandets uppenbarelse.

Lyssna kan man förstås göra på bandets myspace-sida, men dessvärre saknar versionerna där en hel del energi jämfört med spelningen, och sången är klart mycket surare (vilket ju känns lite schablonartat nuförtiden). Och "Far och mor" som avslutade spelningen och nog var bäst av deras sju låtar saknas. Klart hörvärt ändå, dock.

The Walking Dead

Zombies. Undrar om jag någonsin kommer att tröttna på zombies. När jag tror att jag till slut nått den punkten så dyker det alltid upp något nytt som återställer min entusiasm för dess odöda sällskap.

I den tecknade serien The Walking Dead är det inte zombiesarna som har huvudrollen. De är bara verktyget som, när de används rätt, sätter huvudkaraktärerna (de levande) i en situation där stort drama uppstår. En studie i mänskligt beteende under olidlig mental och fysisk stress. Man får följa en grupp människors kamp för överlevnad, en kamp som inte bara består av möten med zombies och andra överlevande, med varierande intentioner. Minst lika viktigt, om inte viktigare, är kampen för kontroll inom gruppen, och kampen för kontroll som de enskilda individernas för mot sitt eget alltmer söndriga psyke.

The Walking Dead kan vara det mest spännande jag läst bland serier, och då har jag hittills bara läst de två första albumen. Konstant oroad för när nästa zombieattack kommer ske, om det tillslut kommer brista för någon i gruppen, med våldsamma konsekvenser inom gruppen som följd, vänder jag blad försiktigt.

För den som inte är sugen på att läsa en tecknad serie som älskas av Joss Whedon(!), så kan jag i alla fall tipsa om att den kommer som tv-serie på AMC i oktober. Att man använt sig av The Sun Ain't Gonna Shine (Anymore) i slutet av trailern får mig att tro på stordåd.


Tyvärr så verkade det inte finnas nåt klipp av bättre kvalité när detta skrevs.*

*(Edit) Nu finns det här.