Film 2.0

Bilden är tagen från speltillverkaren Biowares senaste spel Dragon Age: Origin. Troligen det närmsta man hittills kommit en interaktiv fantasyfilm.

Även fast jag inte lyckats se en enda 3D-film ännu så tror jag inte att just 3D är filmens framtid. För det första så är det ett knep som redan använts och som ju då visade sig ha en begränsad livslängd som biljettsäljare. För det andra så känner jag igen mig själv när James Cameron i BBC4:s The Film Program säger att han i fortsättningen kommer att göra alla sina filmer i 3D. Precis som när jag köpt min första chorus-pedal till elgitarren, jag ville använda den hela tiden. Vilket gjorde att man till slut oundvikligen tröttnade på den.

En mer trolig framtid för filmen stavas interaktivitet. Dit kommer vi när gränsen mellan film och tv-spel till slut suddas ut, och det kommer den snart att göra. En sak som återstår för just speltillverkarna är att sluta titta på film och läsa mer böcker, som tv-manusförfattaren Graham Linehan så elegant uttryckt det.

Tv-spel har funnits i mitt liv sedan 1985 och har i perioder växlat mellan att ta en stor eller liten del av min fritid. Just att tv-spel ibland har tillåtits ta en stor del av min fritid har ibland varit svårt att erkänna, och svårare att försvara. Men fulhetsstämpeln är på väg bort och nu har som tur är även ett försvarstalet skrivits, och det har skrivits av Charlie Brooker, tv-kritiker på the Guardian. Med sin krönika why I love video games förklarar han på ett briljant sätt varför det faktiskt är dags att ta vår nyaste kulturyttring på allvar.

Vad Charlie Brooker menar är att det nu är dags att hoppa på tåget innan man riskerar att missa de grundläggande kunskaper som krävs för att kunna ta till sig av detta och ha möjligheten att delta i den växande gemenskapen. Annars kan det sluta som för min farmor, som inte har några planer på att skaffa en dator och på så sätt få tillgång till internet, som undrar varför matlagningsprogrammen slutat lägga upp recepten på text-tv.