Ska det här föreställa en höjdpunkt?
Plötsligt verkade redaktionen rädd att inte vara tillräckligt breda (jfr biblioteken och den allmänna utspädningen som jag oroades över förra inlägget). Författarna får bara vara med om de är riktigt kända (Jan Guilliou, Henning Mankell), eller känner någon som är riktigt känd (Eva Gabrielsson som levde med Stieg Larsson). Ska det handla om poesi blir det om Fredrik Lindström. När Sara Stridsberg och Daniel Sjölin i förra programmet i ett för övrigt ovanligt substantiellt inslag blev flummiga och svåra, klipptes det bort och förpassades till webben. Och i kvällens program var kopplingen till litteratur långsökt, när kungahuset debatterades (typ att det ju skrivs böcker om kungahuset...). Det blev lite roligare, men inte ett dugg mer skönlitterärt, när Andres Lokko kom in i studion. Eftersom jag uppfattade Daniel Sjölins "Världens sista roman" som en generationsroman för den ironiska generationen (är jag ensam om den långsökta läsningen?), var det en smula fascinerande att se dem prata tillsammans, nästan helt ironilöst och väldigt folkbildningsmässigt.
Jag längtar tillbaka till när man vågade visa genomarbetade inslag som inte var det minsta tillrättalagda, där Sjölin fick tid att ge sitt geni plats. Som det fantastiska inslaget om Georges Perec - utan E.
Men blir det inte bättre än såhär? Jag har skruvat ängsligt på mig i min förväntansfulla tv-soffa, och undrat. Var är alla internationella författare? Alla intressanta boktips? All nördig litterär debatt?
Kanske finns det hopp. Nästa veckas huvudgäst är Karl-Ove Knausgård, författaren till den omdebatterade Min kamp 1-4. Hoppas att det får handla mer om hans litteratur än om hans kändisskap.
Inlägg
Måste bara säga att jag instämmer! Saknar också det "gamla" babel där de presenterade mig för nya författarskap, böcker, synvinklar.
SvaraRaderaMen ikväll måste jag säga att de hämtade sig lite! Kanske hade det att göra med genitemat? Intressanta inslag rakt igenom, inte minst det om Patricia Highsmith. De hade satt genusglasögonen på rätt ställe, och det var storartad tv-underhållning att se Johanna Koljonen och Camilla Lundberg sakligt konstatera att Stig Larsson var onödigt dum i huvudet när han satt och slängde personliga förolämpningar omkring sig.
SvaraRaderaMja, jag lutar nog åt att det finns hopp trots allt. :-)
Efter genidiskussionen undrar jag om det överhuvudtaget går att ha Stig Larsson i möblerade tv-studior. Eller kanske det snarare är en bra sak att riva ut och riva upp inredningen ibland?
SvaraRaderaProgrammet har ju något slags typiskt pappersmagasinsformat: en väl avsmakad blandning av plocksidor inknuffade mellan några längre mer matigare artiklar. Ett format som kanske fungerar bättre på papper? Är problemet att Babel har för många sidor att fylla ut?
För övrigt anser jag att Bob Hansson bör få sparken.
Ja, jag skulle gärna se att de plockade ut Bob Hansson och bara satsade på de längre matbitarna. Jag är i princip ovillig att medge att antalet sidor är för många...
SvaraRadera