Nyss lyssnat #3: Mama Rosin

Ett cajun-band från Schweiz, kan det vara något? Hemlighetsfulla är de tydligen också. Kanske är det för att lura folk att tro att de är från Louisiana, vilket känns onödigt för Mama Rosin har något som de flesta cajun-band från Louisiana ändå saknar, influenser från the Velvet Underground. En egenskap som jag ofta har svårt att värja mig för.

Det finns ju något speciellt med the Velvet Underground som är väldigt svårt att förklara. För trots att deras myt känns så oerhört konstruerad, om inte i dåtid så definitivt i nutid, så betraktar jag dem oftast ändå med stora ocyniska ögon. Kanske är det för att deras myt är ett så kompetent populärkulturellt bygge att jag helt enkelt måste kapitulera för dess briljans. Inte ens tillgången till obegränsat kapital och den främsta kloningstekniken skulle kunna ge ett band ett lika vattentätt alibi som deras.



En tanke jag fick var att det skulle vara intressant att se (och höra) en version av tv-serien True Blood där all musik var hämtad från Mama Rosins skivor. Vilken stämning skulle då kunna infinna sig? Följande klipp är inte främst vald för att belysa detta för den är till en av deras käckare låtar, men jag gjorde en avvägning och körde istället på ett klipp som tillät mig att göra en lustig bob hund-parafras.


Istället för dragspel: Thighmaster

En annan tanke jag hade och som jag kan dela med mig av är att de även påminner mig om finska 22-Pistepirkko. Men denna tanke fick mig även att göra den osmakliga sammansättningen av orden blues och brygd så jag vet inte hur mycket värde man ska addera till den. Bluesbrygd som beskrivning av musik, fy fan.