tisdag 19 januari 2010

Buffy blir film - igen?

Att vi som skriver på OMWF har Buffy the Vampire Slayer som en av våra favorit-tv-serier har väl de mest inbitna Buffyfansen redan förstått av vår bloggs namn. (Ja, bara för att belöna er ännu mer, väntar vi lite till med förklaringen för de mindre nernördade...)

Därför är det förstås extra intressant att höra att Joss Whedons mästerverk ska bli långfilm. Enligt IMDB ska den komma till bioduken 2012. Bara att hoppas att det blir gjort med finess, allra helst av Whedon själv, då...


Bara inte storkapitalet kommer och tar henne...

I väntan på mer information (någon som vet något?) grottar vi ner oss och kollar på den förra långfilmen om Buffy (den från 1992, med en mycket, mycket liten budget och helt andra skådespelare - bland annat Luke Perry!) - inte för att den är bra, men för att det så härligt...

8 kommentarer:

  1. Läs på egen risk: http://tinyurl.com/qpaw25

    SvaraRadera
  2. Tyvärr verkar det ju som att varken Joss Whedon eller the Scooby gang är inblandade i det här projektet. Tänk ändå, vad fint det hade kunnat bli...

    SvaraRadera
  3. Ja, fy för den lede, hela den här idén verkar visst bara vara att beklaga. Pengar gör människor onda, jag blir mer och mer övertygad om det.

    SvaraRadera
  4. Joss har ju egentligen bara gjort en riktigt bra sak. Eller, ja två.

    http://fredrik-d.blogspot.com/2010/02/firefly-serenity.html

    Och Buffy är väl mest en bra idé. Lite som Xena. Hmeskt att titta på dock.

    http://fredrik-d.blogspot.com/2008/10/vampyrer-som-gr-flickor-kta.html

    SvaraRadera
  5. @ Fredrik:

    Nja, det där kan jag nog inte alls hålla med dig om. Både Firefly och Serenity är ju fantastiskt fina skapelser - men att Buffy skulle, som du skriver, sakna djup, förstår jag inte alls. Få tv-serier har så mycket djup som den - men dess yta lurar nog många till att inte titta särskilt noga. Det tog en säsong eller två innan jag fattade grejen. De metaforiska dimensionerna hos serien är enkla och uppenbara, men är väldigt effektiva för att förmedla en inte alls dum livsvisdom. Dessutom oftast med samma underbara humor som i Firefly, och med finfina blinkningar till nördig sci-fi-mytologi. (Långt ifrån den amoraliska livsyn som du nämnde i inlägget om vampyrfiktion!) Mitt tips är att kolla igen, där vilar en oupptäckt skatt! Första säsongen är inte så snygg, kanske är det bättre att börja med säsong 2. Och ha lite överseende med specialeffekterna i början ;-)

    SvaraRadera
  6. Ok. Jag ska kolla på två säsonger av Buffy. Om jag inte gillar det efter det är du skylldig mig ett dygn! 8)

    SvaraRadera
  7. För övrigt: jag nämde ju Buffy som ett undantag till den vanliga vampyrberättelsen. Ett undantag som jag dock hittils inte varit så förtjust i. Angel har jag tillexempell tvingat mig att se, och misslyckats med att uppskatta. 8)

    SvaraRadera
  8. Härligt! Jag ska klura på hur man kan göra för att återbetala ett dygn... :-)

    Angel är jag mer benägen att hålla med dig om. Framförallt känns det som att karaktärerna där är inte är fullt så intressanta som man skulle önskat. Om jag inte missminner mig, har Joss själv erkänt att det inte riktigt blev lika bra där som i Buffy - eller så blandar jag ihop saker och ting.

    Eh, lycka till, eller vad man ska säga!

    SvaraRadera